Kulturföretag konkurrerar inte med varandra!

Det finns åtminstone fem särdrag som skiljer kulturföretag från andra företag. Ett är att kulturföretag hjälper varandra att skapa en gemensam marknad, därmed är konkurrensförhållandet annorlunda. Kulturföretag kan arbeta tillsammans samtidigt som de konkurrerar.

Inom Kultur i Väst i Sverige utkom en intressant studie år 2002. Den heter Den ofrivillige företagaren – en studie av kultur, ekonomi och företagande och är skriven av David Karlsson och Lotta Lekvall. Rapporten diskuterar kulturföretagande och de behov som finns bland kreatörer idag.

I Den ofrivillige företagaren vill Karlsson och Lekvall peka på den företagsutveckling och företagsstöd som fungerat i andra branscher och hur denna kunde utvecklas för att även stödja kulturföretag. De hävdar nämligen att befintligt företagsstöd är dåligt anpassad till kultursektorns specifika villkor.

I ett flertal projekt runtom i Finland har man satsat stora pengar på att samla ihop kreatörer i ett område för att sedan slussa in dem i ordinarie företagsrådgivning. I dessa fall utgår man ifrån att kreatören har behov av den företagsrådgivning som finns men inte hittat dit tidigare. Är det verkligen därför som inte befintligt företagarstöd används i större utsträckning? Karlsson och Lekvall menar att det beror det på okunskap om kultursektorns specifika villkor i de strukturer för näringslivsstöd som finns. Icke traditionella företagare kommer inte in i systemet.

Är det någon skillnad mellan kulturföretag och andra företag?
Det finns många delar av kulturföretagandet som är precis som annan företagsamhet. T.ex. är grunden i ett företag alltid att man måste ha lönsamhet och kunna ta affärsmässigt betalt. Även kulturföretagande måste vara kommersiellt och mätbart. Alla företagsformer är anpassade till att vara kreativa, men också lönsamma. Där finns ingen skillnad.

Däremot finns det andra skillnader som man konkret kan se. I Den ofrivillige företagaren listar man fem punkter där kulturföretag skiljer sig från övriga företag. Den första punkten gäller marknaden. Skapande av konst och kultur styrs inte av marknadens efterfrågan. Ett kulturföretag är produktorienterat medan de flesta andra företag är marknadsorienterade. Den andra punkten handlar om att kvalitet och lönsamhet inte går hand i hand. Det finns inga garantier för att produktutveckling och höjning av kvaliteten inom kulturföretaget leder till större efterfrågan. Ju mer nyskapande och avantgard det konstnärliga verket är, desto mindre är vanligen publiken, dvs. efterfrågan på marknaden.

Den tredje punkten tar upp den inneboende motsägelsen mellan det för det konstnärliga skapandet nödvändigt risktagandet och den för företagandet nödvändigt strävan att sprida och minimera risker. Kreatören måste för att vara kreativ låta sig styras av en konstnärlig vision och samtidigt gardera sig mot risker vad gäller den företagsmässiga sidan av verksamheten. Den fjärde punkten handlar om att kulturföretag ofta är personrelaterade. Kultursektorn är förmodligen den bransch med flest enmansföretag. Ett skäl till detta är den kunskap och kompetens som många säljer är intimt knuten till personen. En författare eller konstnär kan aldrig, hur bra böckerna eller målningarna än säljer, anställa ytterligare en person som skriver eller målar. Frågan är alltså inte bara huruvida kulturföretagaren VILL växa eller ej, utan att många faktiskt inte KAN.

Den sista punkten handlar om att kulturföretag inte konkurrerar med varandra. Det krävs kulturell kompetens för att förstå och ta till sig konst. Ju mer man ser, desto mer vill man ha. Om detta stämmer kan det uttryckas som att kulturföretag hjälper varandra att skapa en marknad, snarare än att de slåss om andelar på en på förhand given marknad. Detta betyder då att förutsättningarna för s k klusterbildningar – där små företag och organisationer samtidigt konkurrerar och samarbetar – är bättre inom kultursektorn än inom många andra branscher.

I och med att Kreativa företag har startat upp på Juthbacka har många uttryckt den traditionella fördomen om att konstnärssjälen inte kan vara kamrer. Unesco uttalade sig på 1970-talet kring detta: ”Duktiga administratörer tenderar att ha fyrkantiga, snarare än originella sätt att tänka på. Och å andra sidan, personer med en medvetenhet om de kulturella värdena, tenderar att vara dåliga och rastlösa administratörer.” Det ligger kanske en sanning i detta, men det är långt ifrån hela sanningen. Tvärtom uppvisar många kreatörer en imponerande förmåga att hålla dessa bollar i luften samtidigt. Kultursektorn är befolkad av experter på att hushålla med knappa resurser. Kreatörer har alla förutsättningar att vara goda entreprenörer.

Länktips: www.kreaprenor.se